Helst vår

Det jobbas i pappersverkstaden. Nu har vi fått ihop 838 kort, inplastade och klara. Inom kort publiceras egen blogg för detta arbete – Kortmakarna. På ATC-fronten därmed intet nytt. Kortmakeriet kolliderar lite med ATCandet. Men till helgen kommer Malvinaklubbens Linköpingsfalang så då får vi fart på detta arbete också. Igår jobbade jag dick mest i trädgården. Det är den tiden nu. Helst vara ut, helst sol, helst en liten spade i handen. Hellre katter än visst annat. Hmmm. Nu kom jag visst in på Wislawa Szymborska…. Ser också det som ett vårtecken;

”Helst grönt….Hellre det löjliga i att skriva dikter än det löjliga i att inte skriva några…Helst byrålådor. Hellre många saker som jag inte har nämnt här än många saker som jag inte heller har nämnt här…Hellst tar jag i trä…Helst frågar jag inte hur länge till och när. Helst beaktar jag faktiskt möjligeheten att tillvaron har sitt berättigande.”

(ur dikten Möjligheter/ Utopia)

Vintage, shabby chic eller lite franskt lantligt.

Inredningsbutiker växer nu upp som svampar ur fuktig höstmossa. Blomsteraffärer omvandlas butiker för nytt livskoncept. Det intressanta är att nästan alla vill ge oss inspiration i samma riktning; vintage, shabby chic eller lite franskt lantligt. Jag bläddrar i Jeanne d Arc Living, magasin för livsstil i särklass. Jag vill också bo så, också jag tilltalas av den chica bohemiska stilen – men inte när den går att köpa på burk! Var på färghandeln igår och där gick det alltså att köpa livsstil på burk; boheme, vintage, shabby chic. Själv köpte jag villalasyr. Det lät mer som Volvokombi och barnbilstol. Har slipat våra gamla trädgårdsmöbler och nu dragit över med ett första lager färg. Och vad har jag nu fått? Vips! Hela möblemanget ser ut som shabby chic! Kunde platsa i vilken av blomsterbod omvandlad till livskonceptbutik som helst. Det skulle nu bara vara att sy kuddar av grova säckar, hitta ett gammalt virkat överkast att lägga på bordet, ett par ljuslyktor med avskavd färg, några vackert slipade stenar och kanske en stege med färgfläckar på som jag kunde använda som blomstertrappa. Måste säga att min kärlek till vintagevågen är lite kluven. En slags hatkärlek som jag ännu inte vet var den ska ta vägen. När det opretentiösa blir för tillrättalagt tappar jag intresset. Fast lite fint är det…

Veckans välfärdsproblem

Igår la min dator av. Hade telefonkontakt med min datorförsäljare – sån service är både ofattbar och obetalbar. Sent på annandagpåsk ringde han upp. Snabbt kunde han dessutom konstatera att reparation inte var att tänka på eftersom det skulle kosta mer än det smakade. Men snabbt kunde han erbjuda en ny och rejält rabatterad dator SAMT att jag efter en smärre via telefon guidad operation kunde plockade ut hårddisken ur datorn, posta denna för att han kan hjälpa mig att rädda allt jag alltså inte har back-up på. Från förkrossad till lättad och lycklig. Teknik är förunderligt och människan är föränderlig. Jag har varit emot allt. Först var jag emot datorer i största allmänhet (det var på den tiden jag även var en smula skeptisk mot TV), sedan var jag väldigt mycket emot e-mail – nänä, vackra skrivark från Lessebo pappersbruk, det var brev det! Sedan kom det där med mobiltelefon. Skulle det vara något att ha? Och sms? Aldrig! Men så kom jag på att man kunde utmana vännen genom att beskriva dagsläget som haikudikt i sms-format och då blev det ju väldigt annorlunda. Vad jag tyckte om bloggande vill jag inte ens tänka på och Facebook var sannerligen långt bortom gränsen för det mesta. Nu håller min mobil, trotjänare utan kamera, mms och allt, på att lägga av… Men Iphone? Hallå?! Inte ska kan väl jag den gamle teknikmotståndaren…?!? Och barnen skulle väl inte ha egna lap-top? Det kan man väl ändå inte mena? Och vad mera?…Huga! Ni anar inte. Men men, teknik går ju alltså framåt. Nu har jag så smått börja fundera på att köpa ny cykel. Med tre växlar! Jag som alltid trampat enväxlat. Ja, det går sannerligen framåt…

Påsken är här, påsken är härlig

I mina gömmor har jag en imponerande samling vackra påskägg. I år ligger de kvar i gömmorna. Har prioriterat bort påskpyntandet i år till förmån för att sitta på trappen och andas. Men Aaltovaserna är fyllda av tulpaner. Tack till maken och tack till Cecilia som gett mig blommor som gjort att våren till fullo nu blommat ut här hemma i Timmerhuset. En fin påskhelg önskar jag till oss alla…

Att få älska så mycket

Snart sluter dagen sitt öga. Tittar ut över gården. Den välvda himlens skira tak. Vita slöjtunna moln, som gårdagars oro nu kan skingras. Dagen känns i kroppen. Den solsmekta trappens trä mot ryggslutet likt en kupad varm hand där vi kunnat lägga oss att vila. Sida vid sida, närmare än någonsin. Ömhet är en särskild sorts kärlek…….Dagens känns i kroppen. Våra händer, armar, kroppar runt det höga trädets stam. Räckte bara fram att snudda varandras fingertoppar, försökte nå längre, bark och mossa mot ull. En doft jag kände igen sedan för väldigt länge sen. Närhet är en särskild sorts glädje…..Dagen känns i kroppen. En lätt vrickad fot. Trötthet i vaderna, en, två, tre, en, två, tre. Svårt att dansa vals i grus, dotterns lilla hand i min. Rörelse är en särskild sorts glädje….Snart sluter dagen sitt öga. Mörkret som sakta lägger sig i det stora köket. Huset så stilla som det bara är när gästerna åkt och tystnaden ersatt det aldrig avslutade samtalet. Vänskap är en särskild sorts kärlek…….Dagen känns i kroppen; Tacksam att få älska så mycket.

(målningen är min väninna konstnären Magdalena Erikssons ”Mor och barn”, olja på duk)

Det positiva i en rörelse

Jag tror inte alls att saker löser sig genom att vi tänker positivt. Jag tror inte att bara vi ser ljust på våra motgångar så vänds de till något gott. Nej, snarast kan det vara att lägga sten på redan tung börda, att min motgång blev så svår just för att jag inte förmått tänka positivt. Min livsåskådning är vare sig särskilt ljus eller mörk, den bara är. Jag tror på att ta livet som det kommer till oss. Oförfalskat, rätt på, närvarande. Livet fortsätter alltid i riktning framåt. Jag kan själv slå klackarna i backen och tvärvägra följa med, men livet själv, ja det fortsätter och tills sist kan vi sällan göra annat än hänga med. Allt annat vore stagnation, resignationens yttersta utpost. En synonym till ordet positiv är större än noll. Utifrån detta antagande skulle jag faktiskt kunna beskriva mig som en oerhört positiv person eftersom livet är allt annat än noll. Livet som rörelse framåt stannar aldrig. Därför tror jag att rörelse i denna riktning är en god riktning. Jag är själv nu på väg. Målet har jag ingen aning om, vad jag ska bli när jag blir stor vet jag ännu inte. Men känslan över läpparna är en ryckning mot ett större leende. Närvarande, öppen – och nu lite mera glad. Tack!

Det är nära nu…

Ja, nu är jag närmare en möjlig förändring än jag varit på…typ länge. Har idag erbjudits en annan tjänst och det känns…Ja, här är det nog på sin plats med en ordentlig känsloregistrering. (för ytterligare info om Känsloregistrering sök på ordet här på bloggen och missa inte Känsloplaneraren.) Idag har jag känt: spänning, oro, ovisshet, glädje, förhoppning, förundran, nyfikenhet, lättnad, förhoppning, utmaning, tvekan, oro, rädsla, glädje, andlöshet, eufori, bryddhet, entusiasm…och en smula sorg. Sorgen förvånar mig men hänger samman med tanken att det borde gå att göra annorlunda och med detta följer tanken; Vad är det som hindrar oss? Jag är en person som inte har för vana att lämna saker ogjorda, att lämna saker därhän att lösa sig av sig självt (eftersom de sällan gör det). Därför har jag inte full tillfredsställelse i hjärtat när jag går vidare, men det får vara så, kan inte göra mer. Det är som det är.  Och nu är jag mer än mogen att ta språnget…

Kanske en vårhatt…

Aktuell status; Behöver förströ mig…en liten hatt kunde man kanske prova. Blir ju en stunds tidsfördriv då jag ändå inte får något vettigt uträttat. Rastlös. Lätt nervös. Spänd förväntan.

Att vilja något annat

Ni vet den där känslan som kan infinna sig veckan före den efterlängtade sommarsemestern; – Jag vet inte hur jag ska orka fram till semestern! Inte en dag till, jag vill bara gå hem! Något liknande kan också infinna sig när man tagit beslut att gå vidare. Där är jag nu. I väntans tider. Som en äggsjuk höna. Lätt frånvarande, ständigt kollande att mobilen är påslagen, kollar snabbt all ny post i mejlens inkorg. Det känns som om jag höll andan hela tiden i väntan på besked om en förändring är möjlig inom den närmaste framtiden. En kollega noterade nog det idag; – Du ser ut som om du befann dig någon annanstans. Idag fått besked att jag ändå gått vidare till omgång två. Ber nu därför hela landets befolkning, folk i alla länder, medborgare i universum. Håll tummarna så den där andra sökande får ett annat jobb! För jag vill nu något helt annat än det pågående.

Är renlighet verkligen en dygd?

Eller finns det något annat sätt? Behagligare än detta? Som katt får man dock inte lukta alltför illa om man ska få en plats i mattes säng. Och det sägs att som katt ska man inte gilla att rulla sig i lerpölar. Humpf! och Burr sa katten.