”Jag är på det stora hela ganska nöjd med mig själv” heter det i ett självskattningsformulär om ångest och depression som jag emellanåt använder i mitt arbete. (CPRS-S-A) Svarar man ja på denna fråga får man noll poäng. Ju färre poäng ju mindre deppig anses man vara. På 80-talet kom boken ”Älska dig själv” och uppföljaren hette ”Älska dina barn också”. I bibeln lär vi oss att vi ska älska vår nästa såsom oss själva. Detta har vi valt att tolka som att vi inte skulle kunna älska andra om vi inte först älskar oss själva. Men OM man nu inte är så himla kär i sig själv, är det helt kört då? Blir man då helt utan kärlek? Nej, anser jag. Det är inte kört. Men det är däremot svårt att leva om man går åt ett håll man inte tror på och då, i sin bitterhet över att man travar på åt fel håll så kan nog också kärleken få sig en törn. Jag tänker att vi kanske inte behöver ställa oss frågan hur mycket vi älskar oss själva utan istället fråga oss; Vad är det jag vill – egentligen? På mitt kontor har jag en bok som jag valt att ställa med framsidan utåt; ”Du behöver inte älska dig själv” och ett kapitel i boken gör upp med just denna tes – villkoret att vi måste känna stor kärlek till oss själva för att alls kunna känna lycka. I boken föreslås att vi istället börjar med att älska någon annan. Genom att älska så lär vi oss att älska. Så uppföljaren kanske inte behövde vara ”Älska dina barn också” utan den kunde lika väl hetat ”Älska dig själv – på köpet”. Citatet nedan har följt mig genom många år. Det är Gösta Ekman som fällde kommentarer i en intervju och jag minns ett lyckligt skratt av befrielse när jag hörde det. Jaaaa! Så kan det ju också vara!
(och säga vad man vill om den där Malin, men hon gör himla snygga ATC-kort om jag får säga det själv…)
Malvinaklubben's Blog 
