Långtråkigheten

 Långtråkighet är något jag idag aldrig känner utan den känslan för mig tillbaka till barndomen. ”Mamma, jag har ingenting att göra!” Jag minns inte vad mamma svarade men jag minns vad hon lärt mig; Den som kan läsa behöver aldrig vara ensam. När mina barn säger att de har långtråkigt så kikar jag in i deras rum och undrar hur det kan vara möjligt. Men långtråkighet ÄR möjligt. Nu är sportlovet snart till ända. Ju kortare tids ledighet kvar ju svårare har leken att komma igång. Samtidigt har snön varit en välsignelse denna vinter. Den enorma snöhögen mitt på innergården är slott, koja, grotta, hotell, djungel. Så ni som muttrar över snön, tänk hur glädjerik den också varit. Jag har läst en bok om långtråkighet, jag kom inte riktigt igenom hela, tror jag blev lite uttråkad…men boken kom väl fram till vad vi alla längst inne redan vet; långtråkighet är helt ofarligt! Den kan till och med vara av godo då den inte sällan är påhittens moder. Vi söker oss en väg ur den och kommer då på helt nya saker. Hmmm, tänk om man ändå kunde få ha långtråkigt lite oftare!