malvinaklubben

Archive for 18 februari, 2010|Daily archive page

Glöm dig själv

In Acceptans, Närvaro on februari 18, 2010 at 3:51 e m

Nej, nu får det vara bra med neg-tugget! Bah! Så trött jag blir på mig själv! Jag skrev ju i morse att jag hade på känn att ångesten höll på att lätta. Det har den också gjort. Jag stod inför en arbetsgrupp i förmiddags och tillsammans strukturerade vi upp ett problem som de brottats med sedan ett par år. Det blev en händelsekedja, en situationsbeskrivning, en beteendeanalys. Jag fick rita många pilar fram och tillbaka, långsiktiga kontra kortsiktiga konsekvenser av valt beteende. Alla – och då inte minst jag själv – var mycket engagerade. Vi, sex personer, fyllde det stora konferensrummet väl med våra röster, vi avbröt och föll varandra in i talet. Någon suckade tungt, någons ögon blev plötsligt blanka för att sedan falla in med oss andra när vi åter skrattade och tog om allting från början. Man kan lugnt säga att det blev en bra start för mitt nya uppdrag.

 Victor Frankl som skrev boken ”Livet måste ha en mening” understryker hur livet får en mening genom att vi glömmer oss själva, går utanför oss själva och lever så totalt som möjligt i nuet. Jag själv kom ur min stackatoandningen där i detta rum då jag efter en längre tid av undran fick fatt på min mening – igen. Och det ironiska är – igen! ; meningen kom till mig först när jag glömde att söka den. Att man aldrig lär sig? Hahaha!

Lufthunger

In Acceptans on februari 18, 2010 at 5:17 f m

Jag vet snart inte om jag kämpar med eller mot ångesten. Har hamnat i ett läge där jag lider liksom ständig brist på luft. Läste i en journal att detta tillstånd kallas lufthunger. Ångest är ett ord vi hämtat från latin. I rak översättning skulle betydelsen vara ”trånghet i halsen”. Alla med egen upplevelse av ångest vet att detta stämmer; bristen på luft gör att man kippar, suckar, håller sig för hjärtat, gäspar, flämtar – ja, allt som man upplever ökar luftintaget. Ångest är i sig ett fullkomligt ofarligt tillstånd men det kan och upplevs ofta vara djävligt obehagligt. Jag är inte längre rädd för min ångest, ofta vet jag vad den beror på och vet jag inte det, så vet jag  numera ändå att ångesten inte är ett konstant tillstånd. Det kommer att lätta. Det är segt när det pågår men som sagt; Det gör ont. Men det är inte farligt.

(…och jag tror att efter denna dag så kommer det faktiskt att göra det, har det på känn; att dimman skingras så luften blir lättare att andas)