Glöm dig själv

Nej, nu får det vara bra med neg-tugget! Bah! Så trött jag blir på mig själv! Jag skrev ju i morse att jag hade på känn att ångesten höll på att lätta. Det har den också gjort. Jag stod inför en arbetsgrupp i förmiddags och tillsammans strukturerade vi upp ett problem som de brottats med sedan ett par år. Det blev en händelsekedja, en situationsbeskrivning, en beteendeanalys. Jag fick rita många pilar fram och tillbaka, långsiktiga kontra kortsiktiga konsekvenser av valt beteende. Alla – och då inte minst jag själv – var mycket engagerade. Vi, sex personer, fyllde det stora konferensrummet väl med våra röster, vi avbröt och föll varandra in i talet. Någon suckade tungt, någons ögon blev plötsligt blanka för att sedan falla in med oss andra när vi åter skrattade och tog om allting från början. Man kan lugnt säga att det blev en bra start för mitt nya uppdrag.

 Victor Frankl som skrev boken ”Livet måste ha en mening” understryker hur livet får en mening genom att vi glömmer oss själva, går utanför oss själva och lever så totalt som möjligt i nuet. Jag själv kom ur min stackatoandningen där i detta rum då jag efter en längre tid av undran fick fatt på min mening – igen. Och det ironiska är – igen! ; meningen kom till mig först när jag glömde att söka den. Att man aldrig lär sig? Hahaha!